Monstret lever på skuld, han vaknar när jag ler
Jag får aldrig vara lycklig, om jag någonsin gjort fel
 
Minns du vad du gjorde? minns du vad du sa?
Berätta bara allting, det är lika bra
 
Han kallar sig för tvånget, och det är vad han gör
Tvingar mig att bekänna, sånt som ingen bör
 
Han predikar om moral, men förvrider vad jag känt
Han hittar på scenarion, som aldrig nånsin hänt
 
Mina händer tvättar han råa, fast det spelar ingen roll
Det är över mina sanningar, jag vill återfå kontroll
 
 
 
 
 

↓ ↓↑

Jag sa sluta, du drar ner mig
Jag sa kämpa, du är stark
Jag sa lugn, allt kommer ordna sig
Men hon vände sig till knark
 
Hon sa jag vill inte dö, men hon svalde ändå
Hon sa hjälp mig, men skickades hem
Hon sa mig kan ingen trampa på
Men nu ligger hon på marken igen
 
Sluta ignorera elefanten i rummet, elefanten är min syster
Livet går vidare för dig och mig, men elefanten är fortfarande dyster
 
 



 

Jag kan inte planera. Jag vägrar förvänta mig
Visst var det Shakespeare som sa att det är roten till hjärtesorg
 
Jag kommer aldrig lova. Varför riskera att sänka sig
Det är så du blir sårbar, snart kommer trycket i din bröstkorg
 
Men man kan inte föralltid leva lågt. Man måste drömma stort och våga
Så om jag ler åt kommande hinder kanske hindren blir mindre av en plåga
 

»

 
Den ständiga rädslan för att ingenting betyder
För vi är alla ensamma i vårt inre
Ska vi följa våra känslor, är det bäst om vi lyder
Jag känner hur jag krymper och blir mindre
 
Tar en paus, men tid att grubbla gör allt värre
Det finns inga svar, jag analyserar ändå
filosoferar för djupt och glada miner blir allt färre
Du vet stora tankar har ju en gång varit små
 
Välkommen till mitt inre, försök att hålla takten
Jag tänker mig till galenskap, så lätt att tappa makten
 
 
 
 
 

Så som vissa resonerar
Du lever en gång, så låt bomber detonera
Idag är du ung, då ska droger fascinera
Kör fort, vi bryr oss inte om att överleva
 
Drick tills du smakar galla
För vi ska alla nån gång falla
Så som vissa resonerar
Det finns inga svar, vi bara trevar
 
 
 
   
 
 

Det spelar ingen roll hur mycket han lovar och svär, tankarna finns ändå alltid där
Inte en chans att någon kan älska mig för den jag är
Jag lever aldrig i nuet, inte heller som jag lär
Och jag kommer nog aldrig riktigt gräppa det där med att vara kär
 
Jag vill dra blod utan att lämna minnen, för en sekund bedöva alla sinnen
 Förstöra rösten som kallar mig "ingen" 
 
 
 
 

Fly

På morgonen är jag ivrig, på natten vill jag försvinna
Ta ett tåg till någon ödslig plats, helst ett annat land
Jag har förlorat nog, nu är det dags att vinna
Kanske träffa en vacker främling som vill hålla min hand
 
Bara vila mina tankar på hans bröst
Sen försvinna utan problem
En perfekt sommar, eller höst
Pröva på ett nytt system
 
En tanke om att inte bli för fäst
Eller tappa bort sig själv på vägen
Bara en obetydlig gest
Men jag är hopplös enligt sägnen
 

Stjärnor och han

Det var natt och vi var fulla
Du höll min hand mellan sätena i bilen
Jag kollade upp mot stjärnorna och jag var lycklig
 
Det var en natt av första gånger och allt var så äkta
På radion spelade dom låtar som jag aldrig förut lagt märke till
Din hand kramade min när texten var som vackrast
Som om du sjöng för mig
Jag kysste dina fingrar och höjde volymen
 
Inget annat var viktigt i den stunden
Jag såg bara stjärnor och jag kände bara dig
Du var min resten av natten, morgondagen spelade ingen roll
 

Rond 4

Det är ombytta roller, jag har aldrig spelat såhär
Det vore lättare att aldrig ens bli kär
 
Jag låtsas bara, jag testar dig
För att se om du verkligen vill vara hos mig
 
Det är ett spel du aldrig nånsin kan vinna
Innan du hunnit blinka kommer jag försvinna
 
Så förälskad att jag inte kan resonera
När du ignorerar vill jag bara ha mera
 
Men om du skulle jaga mig skulle jag springa
Och så fort du stannat upp skulle jag ringa..
 
 

Man måste ligga steget före och skada sig mer än man kan bli skadad
Hata sig mer än man kan bli hatad 
Och lämna innan man blir ratad
 
 

 
 

«

Mina prioriteringar är skit
Hellre maskerad än framgångsrik
 
Drottningen av dubbelmoral
Döljer blodet med en röd sjal
 
Avskyr alla som funkar lika
Snälla tänk innan du börjar predika
 
 
 

*

Det är inte mycket jag ångrar. Bara att jag köpte den där fula tröjan. Och att jag föll för dig
 

ful

Kalla mig inte vacker, du bara ber om tårar
Ömma ord ger mig kalla kårar
Jag är inte redo än, inte riktigt där
Men vad hjälps det när man är kär
 

◊◊◊

Jag dränker mig i svart sörja och hoppas att du ska rädda mig
Har aldrig vart fulare än ikväll
Det är så äckligt och befängt att bete sig såhär 
Men svartsjukan gör väll ingen snäll
 
Skyller allt på tidigare brännskador och sår
Från dom som trampat på min hjärna
Vad är det för idé med att spela svår
Om oskuld ska man inte värna
 
Lev och lär att inte känna
Var hård och tuff till rimlig gräns
Kärleks lågan kommer alltid brinna
Så släck den innan du bränns
 

Jag kramar katter trots min allergi 
Jag kysser dom som inte kan känna 
Vad säger det om min idioti
Det uppenbara behöver inte alltid stämma
 
Tre tårar senare och en svullen hals
Vad var det jag sa
Destruktiv och genom falsk
 

<>><<>

Jag ska tänka mig till att inte älska dig
Och bara leva för dagen
Om jag låtsas som att du har fallit för mig
Så minskar klumpen i magen
Det var inte meningen att förstöra det perfekta som var
Jag ska aldrig berätta hur jag känner
Självkontroll är det sista jag har
Du skulle bara våga kalla oss för vänner
 
 

<<<

Jag kanske inte vill vara lycklig och frisk. Jag kanske behöver lite smärta för att överleva. Det kanske är därför din godhet skrämmer mig till tårar. Det kanske är därför jag anser att kärlek är för dårar.
Jag ser imorgon innan idag, och läser mellan raderna jag själv skrivit. 
 

xx

Nu känns det så smutsigt och fel
Jag är allt annat än hel
En mästare på att förstöra
Men vad skulle jag göra
Vi var för bra för att funka
Jag får allt vackert att sjunka
 

Det är så jag vet
Jag följer din blick när den vandrar
Vem du älskar beror på vars den hamnar
 
Jag kan vara ditt andrahandsval
Utan att du ska känna samvetskval
Det är bättre än att inte vara din alls
Och att aldrig igen få kyssa din hals
 
 

Min klänning luktar som din hals, och mina läppar är inte längre röda
Jag är inne i det för djupt nu, alla skyddsmurar är döda
Snälla rara, jag vill inte lida
Och om jag öppnar mig så lämnar du kanske min sida
Vi måste leva i nuet, och se hur länge det varar
Om jag frågar vad du känner, vill jag inte veta vad du svarar
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0