------------------------

Ärren som karvats i mig har jag alltid karvat på mig, och jag frågar mig ofta vems sida jag egentligen står på.

,,,,,,,,,,,

Vi är frukost, lunch och middag åt vampyrer. Allt från vår osäkra stämma till våra målade ansikten säger, ät mig.
Vi vet tidigt att inget kan fylla oss som bekräftelse, och vi lär oss allt för sent att inget golvar oss så som när den plötsligt saknas
Hur kan jag någonsin vara bra för mig, vacker för mig, okej för mig, utan ett par vampyrögon?
 
 

<>

Dom får dig att tror att du håller i rodret. Sen går du plötsligt på plankan.

Äh

Jag lever för dom stunder då jag glömt var allt slutar. Jag andas lätt dom stunder då jag inte hinner tänka 

RSS 2.0