__-----

När monstret inte längre skyggar dagsljuset är det dags att räkna mina skyddsnät. Jag önskar att jag fortfarande höll mig om ryggen, det brukade räcka. Att se lycka i det lilla var enkelt, nu söker jag mig snurrig. Månen som tog min andan slår mig nu på strupen och jag kvävs jag kvävs jag kvävs förfan.
Det skulle inte förvåna mig om jag en dag finner mig själv besegrad på en kyrkbänk.                                          
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



<>

Som om jag fram tills nu har varit hjärntvättad av sagor med goda slut, berättelser med sensmoraler. Som om jag först nu förstår konceptet med fiction. Som om jag fälls omkull av chockvågen som talar om att allt inte löser sig tillslut, att ibland går allt åt helvete oavsett om du gör det rätta, ibland finns det ingen lärdom att dra, ibland bara är det, det bara är.
 
 

RSS 2.0