«»

Det bubblar och sjuder, vi får se hur länge jag kan hålla andan. Hösten skulle vara min räddning, men den sänkte mig lägre. Tidigt på morgonen när jag inte är riktigt vaken och hjärnan skiftar mellan drömmarnas spänning och verklighetens tristess, då känns det som värst. Livet blir aldrig så vackert som en bild, dikt eller sång, så vad fan jagar jag?
 
Är det så här det känns att vara vuxen så vill jag inte vara med.
 
 
 
 

RSS 2.0