Monstret lever på skuld, han vaknar när jag ler
Jag får aldrig vara lycklig, om jag någonsin gjort fel
 
Minns du vad du gjorde? minns du vad du sa?
Berätta bara allting, det är lika bra
 
Han kallar sig för tvånget, och det är vad han gör
Tvingar mig att bekänna, sånt som ingen bör
 
Han predikar om moral, men förvrider vad jag känt
Han hittar på scenarion, som aldrig nånsin hänt
 
Mina händer tvättar han råa, fast det spelar ingen roll
Det är över mina sanningar, jag vill återfå kontroll
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0