Jag samlar på känslor, tunga som lätta. Ibland tror jag att känslomappen är full men förvånas över nya hugg i hjärtat eller fjärliar i magen.
jag vill äta upp himlen och skogen och vattnet och föreviga varenda människa jag möter.
 




 
 

Dagar som dessa då jag är iskall och modig måste jag ändå tygla mig. Snart dyker ynkryggen upp och tvingar mig att äta mina tankar som smakar spik och tjära.
Minsta felsteg och jag knuffas ner för ett stup av förlåt förlåt förlåt

¿

Att bära hjärtat på ärmen är behagligt en stund
Men ett tillfälle av frihet ger mig nätter utan blund
Jag litar inte på min stora käft, inte en sekund
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0