«»

Jag har sällan tid eller lust att skriva. Allt känns trassligt just nu och dagarna går liksom ihop i varandra. Det beror mest på stress över skolan tror jag. Är även jobbigt hemma just nu men det tar inte på mig lika mycket längre. Har en hel hög av uppgifter som jag inte ens vill tänka på. All stress börjar ta ut sig på konstiga sätt. Det känns lite som att jag går på aoutopilot. Jag bara går igenom rörelser utan att tänka. Jag har även märkt att tiden går obehagligt fort, när började en vecka kännas som en dag? Snart är jag 18. Skit, jag vill inte. Ställer den förbjudna frågan "vad är meningen med livet?" Nog med självömkan, nu ska jag snart sova. Ibland känns det som att jag skulle kunna sova föralltid om ingen väckte mig, eller iaf en vecka.. 
 MVH pessimist Linn
 
 
Jag tappar bort mig själv i en rutin. Var dag samma fotspår. 
Vårens tårar rensar bort det gammla och nu har jag ännu en chans att börja om.
 
 

↓ ↓↑

Jag sa sluta, du drar ner mig
Jag sa kämpa, du är stark
Jag sa lugn, allt kommer ordna sig
Men hon vände sig till knark
 
Hon sa jag vill inte dö, men hon svalde ändå
Hon sa hjälp mig, men skickades hem
Hon sa mig kan ingen trampa på
Men nu ligger hon på marken igen
 
Sluta ignorera elefanten i rummet, elefanten är min syster
Livet går vidare för dig och mig, men elefanten är fortfarande dyster
 
 



 

Jag kan inte planera. Jag vägrar förvänta mig
Visst var det Shakespeare som sa att det är roten till hjärtesorg
 
Jag kommer aldrig lova. Varför riskera att sänka sig
Det är så du blir sårbar, snart kommer trycket i din bröstkorg
 
Men man kan inte föralltid leva lågt. Man måste drömma stort och våga
Så om jag ler åt kommande hinder kanske hindren blir mindre av en plåga
 

RSS 2.0