»

 
Den ständiga rädslan för att ingenting betyder
För vi är alla ensamma i vårt inre
Ska vi följa våra känslor, är det bäst om vi lyder
Jag känner hur jag krymper och blir mindre
 
Tar en paus, men tid att grubbla gör allt värre
Det finns inga svar, jag analyserar ändå
filosoferar för djupt och glada miner blir allt färre
Du vet stora tankar har ju en gång varit små
 
Välkommen till mitt inre, försök att hålla takten
Jag tänker mig till galenskap, så lätt att tappa makten
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0