Sånna händelser som kan verka så obetydliga kan ha sån stor påverkan på dig. Det kan forma dig och ge dig djupa rädslor som egentligen inte har någon grund. Du gjorde inget fel, och du förtjänade det inte. Men gjorde dom något fel? Förstod dom hur det skulle påverka dig framöver? Visste han att du var förälskad innan han bestämde sig för att skämta på din bekostnad och krossa ditt hjärta? Nej. Dom såg bara det du lät dom se. Dom såg dig inte gråta på skoltoan eller stoppa fingrarna i halsen. Dom gick vidare medans du är lämnad ärrad.
Jag hatar er inte. Men ni har en stor del i att jag hatar mig själv. 
 
 
 

Jag krossade några hjärtan och trodde Karma skulle blunda. Hon kanske tar ledigt och blir bjuden på en barrunda. Aldrig, nej. Hon skickade sin bästa. Cupidos pilar hade allt för lätt att fästa. Öga för öga, tand för tand. Låt henne lida, precis som han.
 

Du älskar mig pågrund av skuldkännslor och empati. Jag svammlar, lyssna inte på min fantasi. Klart som fan man blir destruktiv, när du vägrar ta initiativ. Du var aldrig ett andrahands val och jag förtjänar väll samma sak?
 

±

Jag analyserar mig själv in i det minsta. En hopplös romantiker som inte kan släppa. En poet med inre konflikter. Jag har aldrig fått mitt hjärta krossat, jag krossar det själv gång på gång. Inbillad kärlek, självplågeri.
 
Trasig och oberäknelig. För livlig fantasi. Har aldrig varit problem fri, kommer heller aldrig bli.
 
Skyll inte ifrån dig, fan du älskar tragedi
 
 

RSS 2.0