Första

När jag var tretton år bestämde jag mig för att aldrig mer bli kär
Och det är nog ganska viktigt att leva som man lär
 
Han var det finaste jag någonsin sett
För inget hade tidigare känts så rätt
 
Men det var för mycket känslor för ett problembarn som mig
I varje vackert ansikte ser jag fortfarande dig
 
Du skapade ett monster genom att ignorera
Jag låtsades tills jag inte orkade mera
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0